Måndag,

ja, jag är ny här. vet inte redigt hur man gör och så, men ska förklara mina tankar och shit här.
alla som ser mej på bilddagboken tex tror nog att jag är en väldigt deprimerad person. Som skriver sorgliga dikter, som tänker på döden. Ah, jag tycker sånna dikter är fina osv. Annars är jag glad, för det mesta. Visst, alla kan vi inte må bra jämt. Det går bara inte, även den gladaste av oss alla kan också vara den som mår sämst. Det har gått dåligt för mej under skoltiden kan man säga, gick inte alls mkt i skolan. Mådde inte bra någon gång, nu är det bättre och jag försöker, men det är inte alltid lätt att kunna stå på egna ben, har blibit rejält sviken av vänner som gjort att jag mår sämre. Ingeting är som de en gång var.. Tragiskt sorgligt men sant. Tänk om man kunde spola tillbaka tiden? Då man gick på mellanstadiet? allt va sjukt kul då! ((: kärleken var inget speciellt, vännerna fanns där hela tiden. Man blev lixom aldrig sårad. Nu är det kärlek som står på topp, vännerna sviker och man står ensam kvar.
är enormt trött nu så jag ska sova snart.